I denna guide:
Vita pricksjukan är också känd som Ich (ibland stavat Ick). I sötvattensakvarium orsakas vita pricksjukan av en hudparasit vid namn Ichthyophthirius multifilis. Det finns en sorts vita pricksjuka som drabbar saltvattensakvarium, men den orsakas av en helt annan parasit, Cryptocaryon. Den här artikeln handlar enbart om den sortens vita pricksjuka som drabbar sötvattensakvarier.
För att framgångsrikt kunna behandla vita pricksjukan är det bra att förstå parasitens livscykel, som består av ett tillväxtstadium i fiskens hud, ett bottenstadium i cystform och ett svärmstadium där den kan infektera lämpliga värdar. Den vuxna parasiten bor i ett hål i fiskens hud och äter av fiskens hudvävnad. Där bildar den en cysta, vilket vi uppfattar som en vit prick. Cystan faller sedan till akvariets botten där Ichthyophthirius multifilis multiplicerar sig genom delning. Därefter inträder svärmstadiet då hundratals sk. tomiter simmar omkring i vattnet på jakt efter en lämplig värd att borra in sig i. Om tomiten inte hittar någon värd dör den. Om den hittar en värd, borrar den in sig och livscykeln är sluten.
Livscykelns hastighet beror på vattnets temperatur. Om vattnet är 21°C kan livscykeln ta mindre än fyra dagar. Om vattentemperaturen istället är 10°C kan processen ta upp till fem veckor. Vid temperaturer under 10°C faller parasiten i en form av dvala.
När en fisk lyckats överleva vita pricksjukan brukar den utveckla ett visst mått av immunitet. Tyvärr innebär det samtidigt att den kan överföra parasiten till andra fiskar, trots att den själv inte blir sjuk och därför inte uppvisar några symptom. Därför är det svårt att förebygga vita pricksjukan. Givetvis är det alltid tillrådligt att ta hand om sina fiskar på ett bra sätt så att de blir starka och friska, eftersom fiskar i bra kondition har en mycket större chans att framgångsrikt hålla parasiter i schack.
Det mest karaktäristiska symptomet på vita pricksjukan är som namnet antyder vita prickar som uppstår på fiskens kropp och/eller fenor och gälar. Prickarna är små cystor och kan bli kring 1 mm i diameter. Ibland ser de ut ungefär som saltkorn. När tillräckligt många cystor har uppstått över ett visst hudparti kan de se ut som en sammansmält, oregelbunden grå fläck. När angreppet gått såhär långt blir huden ofta täckt av slem och infektioner är vanliga.
Vid sidan av de vita prickarna kan symptom såsom andnöd, avmagring och apati uppstå, och det är också mycket vanligt att den angripna fisken skrubbar sig mot sträva ytor i akvariet.
Det finns ingen behandlingsmetod som är effektiv mot Ichthyophthirius multifilis när parasiten befinner sig skyddad inne i fisken eller lever som cysta på botten. Istället måste man inrikta sig på att döda de frisimmande parasiterna, vilket innebär att behandling måste pågå under en längre tid. De frisimmande parasiterna är känsliga mot flera olika vanliga akvariemediciner, såsom malakitgrön, aureomycin, euflavin och kininföreningar. Det är också möjligt att behandla med salt. Behandlingarna bör pågå under 2-3 veckor.
Hur länge du måste medicinera akvariet beror till stor del på vattentemperaturen. Om man höjer temperaturen snabbar man på parasitens livscykel, och det stadium då Ichthyophthirius multifilis är känsligt för behandling inträffar alltså snabbare. Man måste dock komma ihåg att temperaturförändringar kan vara stressande för fisken, och om dina fiskar är svårt angripna av vita pricksjukan kan det vara negativt att utsätta dem för ytterligare en stressfaktor.
Olika fiskarter är olika känsliga för de mediciner som används mot vita pricksjukan, och det är därför viktigt att ta reda på hur känsliga dina fiskarter är. Det är också viktigt att inte använda sig av mer medicin än nödvändigt. När det gäller malakitgrönt brukar det t ex räcka med en koncentration av 0.05 ppm (parts per million) för att behandlingen ska vara effektiv. Många tillverkare rekommenderar dock att man använder 1 droppe per gallon vatten (3.8 liter), vilket blir betydligt mer än 0.05 ppm om flaskan med malakitgrönt är av någorlunda stark koncentration, och detta kan orsaka problem för känsliga fiskarter.
Om du väljer att använda salt för att bekämpa vita pricksjukan brukar 5 ppt (parts per thousand) vara lagom. Om du har saltkänsliga fiskar, t ex malar, kan du nödgas sänka styrkan till 2 ppt.
Vita pricksjukan är ett mycket vanligt problem, och en mängd olika akvarister har experimenterat med olika metoder för att bota den. Det förekommer en hel del diskussioner inom hobbyn kring orsaker bakom sjukdomsutbrott och de bästa metoderna för att motverka och bota vita pricksjukan. Varje behandlingsmetod kommer med sina egna fördelar och nackdelar, och en metod som fungerar utmärkt i ett akvarium kan döda fiskarna i ett annat.