Tryckare, Tryckarfiskar

Alla de olika tryckarfiskarterna tillhör familjen Balistidae. De varierar i storlek från 30 cm till 70 cm. De allra flesta arter lever på skaldjur i naturen, men det finns även de som äter zooplankton eller alger. Det är viktigt att tänka på att tryckarfisk kan gnaga på levande sten och första korallrev i akvariet. Skaldjursätande tryckarfiskar har mycket starka käkar för att kunna krossa hårda skal, och tyvärr har det hänt att tryckarfiskar har använt sina käkar till att slita av sladden till doppvärmare eller förstöra annan akvarieutrustning. Tryckarfisk hör hemma i varma, kustnära vatten i Atlanten, Medelhavet och Indiska oceanen. Eftersom de lever i varma vatten i naturen vill de givetvis ha förhållandevis höga vattentemperaturer i akvariet också.

Tryckarfiskar är färggranna och dekorerade med linjer och prickar. Huvudet är stort och på toppen sitter två små ögon som kan rotera oberoende av varandra. Tryckarfiskarna är inte särskilt bra simmare, och de använder bara stjärtfenan för att ta fart om de måste. Vanligtvis förflyttar de sig långsamt med hjälp av anal- och ryggfenan. Som nämnts tidigare har de flesta arter starka käkar och vassa tänder, eftersom de måste kunna krossa skaldjur. I underkäken finns åtta vanliga tänder, medan överkäken innehåller båda åtta vanliga tänder och sex platta tänder.

När du inreder akvariet för tryckarfisk är det bra att förse fiskarna med många bra gömställen att slinka in i, samtidigt som du lämnar stora ytor öppna för simning. Ett stort akvarium krävs och minst 1000 liter rekommenderas för de flesta tryckare. Många tryckarfiskarter kan bli aggressiva om de hålls tillsammans med andra fiskar av samma art, särskilt om akvariet är litet. Har du ett stort akvarium och inreder det så att varje fisk kan hålla sig i sitt egna revir brukar det dock fungera bra. Tryckarfisk kan också visa aggressiva beteenden mot fiskar av andra arter.

Vissa arter, t ex Picassotryckare (Rhinecanthus aculeatus) och Titantryckare (Balistoides viridescens), blir mycket aggressiva mot alla andra under fortplantningsperioden. Alla tryckarfiskarter gräver ett bo i substratet där de lägger sina ägg, men det är bara vissa arter som vaktar sina ägg. Picasso tryckaren och Titan tryckaren gräver runda bon som de försvarar våldsamt mot alla som kommer i närheten. I havet har de till och med kört bort snorklare och dykare.

En av de viktigaste punkterna när det gäller att framgångsrikt hålla tryckarfisk är att få dem att äta ordentligt. Tryckarfiskarna räknas som svårskötta fiskar, men de är tämligen robusta bara de får i sig den näring de behöver. Det är viktigt att erbjuda dem en varierad diet. I naturen äter de flesta arter en blandning av bland annat koraller, sjöborrar, mollusker med hårda skal och andra former av skaldjur. I akvariet kan de vänja sig även vid andra sorters mat, och brukar tycka om hackad bläckfisk och daggmask. Räkor är också bra mat för tryckare.

Tryckarfiskarna har fått sitt namn efter en försvarsteknik de använder sig av. De kan resa upp de första två strålarna i ryggfenan. Den första ”låser” och den andra ”låser upp”. När fisken är lugn ligger ryggfenan ner, men så snart tryckarfisken känner sig hotat söker den kvickt upp en spricka eller håla och fäller upp ryggfenan. Fenan gör det möjligt för fisken att låsa fast sig inne i hålan och det blir svårt för ett rovdjur att dra ut den. En upprest ryggfena är praktisk även om det inte finns någon spricka att gömma sig i, eftersom den gör obehagligt för rovfiskar att försöka svälja tryckarfisken.

Vissa tryckarfiskarter gör ett lustigt litet ljud när man lyfter upp dem ur akvariet. Det låter ungefär som en blandning mellan en grymtning och en fnysning.