Sjögurkor

Sjögurkor är en sorts tagghudingar, men de skiljer sig mycket från de övriga tagghudingarna. Bland annat saknar de fullständigt hudskelett. Det enda form av hudskelett sjögurkorna har är små ankare eller skivor. Sjögurkorna klara sig bra ändå, för de har en mycket kraftig och välutvecklad muskulatur. Sjögurkan har ingen hjärna, men den har ett nervsystem. Det finns omkring 500 olika arter sjögurka. Om du vill beskåda en väldigt intressant form av symbios kan du skaffa en sjögurka och en snyltfisk (Carapus spp.) Snyltfisken kommer att simma in i bakdelen av sjögurkan.

Sjögurkor brukar krypa på botten och äta sand som de rensar på detrius, dvs överbliven mat, bakterier, djur- och växtdelar mm. I ena änden har de sin mun vilken är omringad av klibbiga fångstarmar. Sjögurkorna kallas sjögurkor eftersom de har en avlång, gurkliknande form. De existerar dock även i en rund form och brukar då kallas sjöäpplen. Sjöäpplen klättrar ofta upp på stenar och de filtrerar inte sand utan vatten med sina tentakler för att finna mat.

Sjögurkor och sjöäpplen är revsäkra. Det kan vara bra att hålla lite koll på fiskarna i akvariet så att de inte attackerar sjögurkan / sjöäpplet eller stressar den. Om sjögurkan / sjöäpplet känner sig attackerad kommer det att stöta ut delar av sina inälvor och med dem ett starkt gift kallat holothurin som kan skada och döda andra invånare i akvariet. Sjögurkor /sjöäpplen släpper även gift när de lägger ägg eller dör. Sjögurkor från släktet Pseudocolochirus är vackra, men också bland de mest giftiga sjögurkorna. Om du vill hålla dem bör akvariet vara på minst 1000 liter. Genom att hålla sjögurkor i stora akvarier ser du till att det finns gott om vatten som kan spä ut giftet om sjögurkan blir rädd, släpper ägg eller dör.

Ett exempel på en populär sjögurka är den färggranna Colochirus robustus (Gul sjögurka). Den kan växa sig upp till 10 cm lång och kroppen är täckt av taggar. Framför munnen har den Gula sjögurkan en slags ”krona” och den påminner om sjöäpplen eftersom den gärna sätter sig i strömmande vatten och filtrerar det. Du kan mata din Gula sjögurka med mikroplankton och musselsaft. Precis som alla andra sjögurkor kan den utsöndra gift, men hos den här arten är det bara medelstarkt. Om du vill hålla den här sjögurkan måste du ha ett akvarium med bra vattenkvalité. Den Gula sjögurkan är särskilt känslig mot höga nitratnivåer. När du har den här arten i ditt akvarium måste du avstå från att använda kopparbaserade mediciner.

Sjögurkor från släktet Holothuria finns i många olika vackra färgkombinationer, inklusive röd-svart och rosa-gulgrön. En generell tumregel säger att 8 cm Holothuria kräver 75 liter vatten. Har du två Holothuria på 12 cm behöver du alltså ett akvarium på minst 225 liter. De här arterna lever på att söka igenom sand, så sand är det ideala substratet i akvariet. Precis som den Gula sjögurkan är dessa sjögurkor känsliga mot nitrat och koppar. Om de stöter ut delar av sina inälvor brukar de inte kunna återskapa dem bra i fångenskap, tillskillnad från i det vilda där de här arterna är bra på att regenerera. Om du håller ett mindre antal sjögurkor i ett väletablerat akvarium klarar de sig ofta på den mat som produceras där och behöver ingen extra mat.